Nån gång i tiden verkade det väldigt smart att gräva ner skräp i marken. Just nu känns det som något av det mest korkade man kan ha gjort. Hos oss springer man inte barfota i gräset, hos oss går man på glasjakt. Ett halvt ämbare* har vi fyllt med skärvor - mest glas - men också lite annat skrot. Jag hoppas ju på nån skatt, eller delar av nån servis så man får en bild av vad som funnits i huset. Det här är det finaste vi hittat hittills (inte hammaren):
Dottern är stoltast över örat som suttit på en kaffekopp - med guldkant!
*hink
1 kommentar:
Har ni letat mellan trappan och salsfönstret, har för mig att där fanns en del förut
Skicka en kommentar