Efter en vecka av sjukstuga, och fortfarande lite dyningar av den, ringde telefonen och spacklarna undrade om de kunde komma och jobba hos oss. Nå, vist i världen och tur nog hann jag till och med klä mig innan de var här. Då gubbarna sökte sig upp för trappan sa 5-åringen belåtet: Jaha, då behöver vi ingen pappa!
I morgon ska det spacklas ett varv till och sedan är det dags att måla taket. Hjälp, snart måst jag på riktigt ta ställning till tapeter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar